Consummatum Est (Det är fullkomnat)

Lyss, o Trälfödda!

Blott en röst, ett rop, är jag, till öde nejder lupen
Dock från det plågorum som Jord benämns, ropa sorgens kör till Djupen
Evärdligt gråta varats ve en klagosång, försmådd
Intill dess Änden uppå livets pest och dess Nidfader är nådd

Kättarens rop det är, och den klentrognes, slagen i järn
Invid kärlekens och fredens gudars förgyllda altarvärn
Medelst kronpräster som sporra, vid Helig Skrift i ters
Hat och krig mot Sodom och Gomorra, vers per vers

Pervers!

Arvsynden var Skapelsen, anfang till Livets pestilens
”Stoft och smuts varde kött!”, rang nidediktets ursentens
Frälst av Ormens skänk, näst Flodens stänk ur Dödens Graal
I Vidundrens och Förbundens arker bragd till återkval

Si! Herrens brott på Sinai, gissla så vår fängslovärld
– ”Fader varför – korsfästa du och oss förgör!?”
Lögnens sanne drott, pissa då uppå vår ängslovärld
– sina gåvors mängd i gyllenregn…

Syndabocks rop det är, och den utstöttes, krökt och krank
Invid guldkrönt konungs tron och domarnidings skrank
Vars pannor väl bär köttets märkesverk – bak skenblid mask, så lär och märk! –
Av Arkonters patriark

Kvinnans rop det är, och skökans – såld, tagen med våld
Uti de osaligas och armas eländestillhåll
Barnets rop det är, från vaggan klått till ständig gråt
Och fågelns, med vinge knäckt, av människors glin uti försåt

En ung av idag bliva tyrann, en annan slav
Vad stå väl då kvar av Livshelgdens så fagra krav?
Trots så månget uppsåt gott, i krig och skri vår värld förbli
Yngla Livets väsen ständigt fasans hierarki

Demiurg, Imago Dei?
– Älskar tusen ja men inga nej
Spyflugors furste flög – helt visst –
Att fasa in sekter för pedofil och terrorist

Kval uppå sorger klöv mitt väsen itu
En själ fylld av smälekens hål, då som nu
Tomrum med dörrar på glänt, främst och först
För Lakuns blinda öga – stumma Avgrundens röst

Lyss, o Trälfödda!

Blott en röst var jag, som allena uti i öde kvad
Sannerligen säga vi nu Eder, i behag
Gläds! Ty här randas vår Frälsnings stora dag…

De Terrae clamavi
Clamavi ad Te, Magnum Profundum
Misera Terrae clamant ad Te,
Clamant ad Te, Profundum Magnum

Lyss!

De Terrae clamavi
Clamavi ad Te, Magnum Profundum

Lyss!

Misera Terrae clamant ad Te,
Clamant ad Te, Profundum Magnum

Lyss!

Misera Terrae clamant ad Te!
– Tenebrae, redimite me!
– Tenebrae, suscipite me!

Lyss!

Clamavi ad Te, Magnum Profundum
– Tenebrae, amplectimini me!
– Tenebrae, intrate me!!!

Jag är stämman från Mörkret, varest på Djupets stillhet var
Som rådde före tingen och åter skall vid deras terminal
Väckt av Skaparbärsärks bländverk – slemt ljuda det och mest bedrar –
Äntra jag Jords jämmerdal som Skördens Tsar och Gravens Graal

Jag är upprorsfronden och Dödens ändlösa empati
Sithra Ahras skära och Omegat i var entropi
Själva Slutet är jag – tag mig dock ej för den lede fi

Ty allt liv
all gråt
all strid
all fejd

Nå evig frid

Blott uti mig

Consummatum est